såg en mening på facebook; hur mycket tårar kan man gråta egentligen? och den träffade rakt i hjärtat.

den frågan har jag nog tänk och frågat mig själv säkert en miljon gånger - om inte mer!
jag minns dagen som igår, när jag kom hem och W säger att han inte vill längre, efter att vi har gått fram och tillbaka ett tag.. jag fällde inte en tår under den tiden jag packade min kläder. han satt stilla i soffan, ledsen så klart och visste inte riktigt vart han skulle ta vägen! ångesten som kom krypande i hela kroppen stötte jag bort eftersom jag hade lovat mig själv, dyrt och heligt att aldrig mer skulle jag må så dåligt som första gången vi bröt och mamma & lilsis hämtade mig. jag lyckades samla ihop det jag behövde och min kompis kom och hämtade mig. vi sa hejdå, gick utanför dörren och sen gick det inte att hålla tillbaka längre. jag grät mig till sömns många nätter och som tur var hade jag Angelica vid min sida, varje dag & natt.. utan dig hade det aldrig gått! 

 

tanken med allt detta pladder är att livet går vidare, man ställer sig upp på benen igen - starkare än tidigare. jag trodde aldrig att jag skulle hitta någon annan att älska, att tycka om, att få va med - precis som med han, han med det stora h:et..

och här ekar det ja!

 

tja, det händer väl inte allt för mycket i vardagen endå.. det är jobb, sova och äta ungefär ;b
sista kvällen på jobb för denna veckan, sen är det långledigt till tisdag och då kommer

äntligen sängen och jag lär få sova som den prinsessa jag är! ;)

 

snart stänger jag ner, ska hem - släng mig rak lång på soffan med mannen och bara va!
det har blivit hej, puss & godnatt för det mesta denna veckan.. men ja, that's life.

 

godnatt!