och idag är det ett år sen jag tog mitt pick och pack, lämnade mitt hem och trygghet, min andra halva, han jag alltid trodde skulle finnas vid min sida. idag är det ett år sen jag satt hemma hos min bästa vän, som jag flyttade in till och grät mig till sömns.

 

många långa, jobbiga och ledsna dagar och nätter har jag gått igenom och utan ett fåtal nära vänner och familjen hade jag absolut inte stått där jag står idag - på egna ben, med egen lägenhet och med min finaste S. aldrig i min vildaste fantasi vågade jag tänka denna tanke! men det kom till en gräns då jag faktiskt insåg att det var tid att börja tänka på mig själv. det var inte lätt alla gånger och så många gånger jag bara velat ge upp går inte att räkna på mina fingrar och tår. jag lovade mig själv att jag aldrig skulle tillåta mig att må så dåligt igen, men när gett sitt hela sitt liv till en annan människa så är det fan inte lätt! jag vet att jag en dag kan titta tillbaka på allt, med ett leende på läpparna. men det får ta sin tid!